Victoria blev nunna:”Det var ett oundvikligt kall”
Chimey ställer ner sin cappuccino, blundar och stryker bort lite havreskum från läpparna, som matchar färgen på de välmanikyrerade rosa naglarna.
Kvinnan som sitter där vid ett kafébord i Stockholm, klädd i jeans och gympadojor, har mycket av den världsliga njutningen att ta igen efter många år som buddhistisk nunna i Asien och Nordamerika. Hon har börjat återanpassa sig i sin forna hemstad, men känner absolut inte att hon missat något under sitt kringflackande, spartanska liv.
– Jag är jättetacksam för de åren. Att leva som nunna var ett oundvikligt kall. Jag ville inget hellre än det, säger hon och stryker tillbaka håret, som vuxit sig långt sedan hon för tre år sedan lämnade klosterlivet.
Flera kulturkrockar
Att få håret rakat är en initieringsceremoni för buddhistiska nunnor och munkar som en väg in i klostergemenskapen, som – trots att Chimey ägnat år av förberedelser – innehöll en del kulturkrockar. Det var tufft att bo kollektivt, tyckte hon under de första åren som hon tillbringade mellan ett kloster i Kanada och sina lärare i Indien och Nepal.
De längsta perioderna levde Chimey på olika kloster i Himalaya. Det är i dessa trakter, i norra Asien, som den tradition av buddhismen som hon tillhör är starkast, Vajrayana, som byggde vidare på den shamanistiska tradition som redan fanns här. Efter att ha bott och studerat på olika kloster tillbringade Chimey sina sista fyra år som nunna i Hans Helighet Karmapas kloster i Upstate New York.
Slutet retreat
Under tre och ett halvt år levde hon i slutet retreat med långa perioder i tystnad, tillsammans med fjorton andra kvinnor, avskurna från omvärlden i ett hus, efter att ha lämnat ifrån sig sina mobiler. Efter den utmanande retreaten var de bara sex kvinnor kvar som fullföljt. Det var så Chimey fick titeln lama, religiös lärare inom buddhismen. Vad händer inom en när man lever så avskärmad?
– Vi ser det snarare som att det är i den världsliga vardagen, så som de flesta lever den, som en avskärmning sker. Alla distraktioner och måsten gör att vi kommer längre och längre bort från vår sanna natur. För många går avskärmningen från sig själva så långt att om de väl sitter i tystnad, utan någon yttre stimulans, mer än ett dygn så blir de tokiga. Så i stället för att begrava vår rädsla, våra trauman, ångest, tillkortakommanden, vår sorg och förtvivlan så ger vi oss själva chansen att möta dessa inre hinder genom att skala av, göra livet enkelt och titta på det som är under ytan utan distraktioner.
Dagligt utövande
Det sjuder och surrar från espressomaskinen, vilket – tillsammans med musiken – får människor att höja rösterna runt borden. Utanför det generösa fönstret mot Hornsgatan svischar människor och bilar förbi. Det måste vara en enorm kontrast från ett avskalat klosterliv med långa meditationer, chanting – att rytmiskt repetera ett ord eller mening – och ceremonier.
– Det som är svårast att upprätthålla i vardagslivet nu är det dagliga rituella utövandet, då tillvägagångssätten vi har i den Vajrayana-buddhistiska traditionen är komplexa, ofta högljudda och tar mycket tid i anspråk.
Redan innan Victoria blev nunna arbetade hon med att undervisa i meditation, bland annat som en del i träningsformen Conscious Movement, som hon skapade i mitten av 1990-talet.
Efter att ha studerat buddhistisk filosofi och meditation inom alla tre buddhistiska inriktningar – Vajrayana, Mahayana (Zenbuddhism) och Theravada – har hon utvecklat sin egen meditationsform där de alla ingår, triyanameditation, som hon ofta undervisar i på yogastudior.
– Många känner av hur yogan transformerar men de kommer inte längre eftersom det är så många av de rent andliga komponenterna som blivit borttagna. Det är lite av mitt overall mission att föra det andliga tillbaka i vardagen.
Började söka tidigt
Det andliga sökandet väcktes tidigt, men det kom inte hemifrån.
– Jag har haft en naturlig närvaro i det andliga sedan jag var barn, varit intresserad av medialitet, meditation och geometriska former. Det var när jag läste en artikel med en skolkamrat som jag förstod att det hade ett namn: buddhism.
Victoria Victoré växte upp i Stockholm med svensk mamma och amerikansk pappa. Hon har dansat sedan skolåldern och utbildade sig senare också inom fysisk teater. I tjugoårsåldern började hon arbeta som koreograf.
– Jag var huvudkoreograf för Orup de första tio åren av hans karriär och koreograferade olika akter för tv- programmet Listan på 90-talet.
Victoria koreograferade och medverkade också i The Creeps musikvideo Ooh – I like it som vann en MTV Music Award i kategorin Internationella tittarnas val för MTV Europa. Chimey har stor erfarenhet av både det världsliga och det andliga. Vad är det viktigaste hon lärt sig?
– Det korta svaret är att bry sig om andra.
Svårt att komma tillbaka
Det har varit svårare att göra resan tillbaka till en världsligt orienterad livsstil än att lämna allt och gå i kloster, menar hon.
– Att implementera de visdomar och insikter som jag fått, är vad jag kallar för den avancerade kursen. Det tar flera år att göra en återomställning, så det är en pågående process.
Anledningen till att hon bröt upp från klosterlivet var att hon ville sprida Buddhas lära, dharman, bortom de traditionella områden där den redan finns. Så utanför klosterportarna digitaliserade hon dharman genom sin plattform Skydancer World, vilket gav henne utmärkelsen Outstanding Women in Buddhism vid en ceremoni i Thailand förra året. Som buddhistisk präst håller hon också i bröllop, begravningar och olika ceremonier.
– Min dharma är densamma. Min skepnad skiftar efter behov. Allt är i ständig förändring – och egentligen finns det inget före eller efter, filosoferar hon och ser sig omkring.
Allt med måtta
Den yttre skillnaden är att hon har lämnat tillbaka sina nunnelöften, som celibatlöftet, att inte dricka alkohol och att inte äta efter klockan tolv på dagen, som står inskrivet i Pratimokshan, vägledningsboken för munkar och nunnor.
– Det har att göra med att gå the middle way, Buddhas medelväg som vi lär oss att gå utan att falla in i extremer. Att göra allt med måtta och odla förnöjsamhet. Dessutom är det ett stöd för meditationerna. Liksom i yogan så är det mycket svårare att få klarhet i utövandet om en är proppmätt. Vår i-landsvana, att ständigt småäta, ger heller inget utrymme för att odla tålamod, ödmjukhet och tacksamhet för det vi har. Att inte alltid få det vi vill ha. Nu. Genast.
Dansat på klubb
Chimey har firat med lite champagne och går numera på middagar. Hon kan också uppskatta det mer världsliga i att till exempel sminka sig. Hon behöver det inte ”men kan leka med möjligheten när andan faller på”.
– Och så har jag varit ute på klubb och dansat. Första gången kändes det som jag busade, säger hon och skrattar högt.
Och kärleken? Har hon träffat någon nu när även det är fritt fram? Hon skakar på huvudet och ler.
– Det är som att leta efter en nål i en höstack. Man kan vilja och vara öppen, så får man se när det karmat slår in, eller hur?
Hon ler än större och tillägger:
– Jag har ju haft underbara kärleksrelationer tidigare i mitt liv, men de här långa, sanna djupa, de blir ju få. Så ja, jag är fortfarande singel, säger hon och det charmiga skrattet klingar på nytt.
Chimeys tips för frid och glädje
Tänk på andra
När det känns tufft, tänk på andra! Det finns många andra som känner precis som du. När det är som underbarast, tänk på andra!
Du är inte ensam i att ha det underbart, men du kan dela den känslan med andra genom att tänka: ”Må andra också få ha det så här bra!”. Att utveckla förmågan att bry sig om varandra, oavsett om det är någon vi känner eller inte, har förmågan att odla en känsla av frid och glädje och det får oss att sakta ner inombords.
Skapa inre lugn
I västerlandet över lag så har vi lagt väldigt stor vikt vid känslorna. Det gör vi inte i buddhismen.
När olika känslor kommer som en reaktion på vad som händer i min omgivning, så har jag numera en ganska dämpad reaktion och en hyfsat snabb förmåga att hinna upptäcka vad som pågår i mig. Har man inte praktiserat, framför allt shamata, den lugna fridfulla meditationen, så är vår invanda respons att följa med och bli jättearg eller jättedrabbad.
Se döden som din vän
Använd döden som din bästa vän, det vill säga som någon man kan få råd ifrån när man ska fatta stora beslut. Våga se medvetet på att livet är tidsbegränsat. Med döden som din bästa vän, vilka beslut tar du då? Jag vill inte att någon ska ligga på sin dödsbädd och ångra saker. Utan våga inse att din tid är utmätt och gör dina val utifrån ditt eget hjärta.
Skaffa verktyg för stabilitet
Hoppa inte runt och gör saker för att ”det känns mysigt”, utan våga utmana dig själv lite och tänj på din egen komfortzon för att få bestående förändring. Vänd dig till beprövade metoder, som exempelvis de grundläggande buddhistiska meditationerna som folk har haft glädje av i 2 600 år.
Tystnadens kraft
För den som vill testa vad tystnad kan ge dem uppmuntrar jag till en dags tystnad i veckan. Säg till dina nära och kära att den dagen är du i tystnad. Se till att du har det utrymme du behöver för att kunna njuta av den dagen och skapa en rutin kring återkommande tysta dagar. Dra ner på sparlågan och konservera din livsenergi, blicka inåt och ha kvalitetstid med dig själv.
Foto: Privat